Den frivillige turisten -

Brasilien dag 1

Hola! Eller hur man nu säger i Brasilien. Har än så länge lärt mig två ord sedan jag kom hit. Obrigado och De nada.
Tack och varsågod. Måste verkligen lära mig mer portugisiska. Eftersom ingen här kan det minsta engelska är en simpel sak som att köpa mat en utmaning. Att inte ens förstå summan de säger är något frustrerande.
Nåväl. Ska bli intressant om mitt inre lexikon har lyckats lagra några fler ord när jag åker hem igen!

Igår landade vi alltså i Sau Paulo efter ett dygns resande. Ett dygnt mest för att jag var tvungen att vänta i Paris i 9 timmar på nästa flight. Där jag även mötte upp mitt ressällskap som kom från Wien.
Efter den 11 timmar långa flighten var det dags att sätta sig på inrikesflyget mot Florianópolis och sedan taxi de sista 9 milen. Är knappt säker på vart jag är nu. Men vackert är det!

Har alltid velat åka till sydamerika och framförallt Brasilien. Men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle vara såhär vackert! Grönskan är helt slående. Den är överallt. Inte som på de flesta andra ställen där allt är torrt och tråkigt. Även om jag är i en stad och vid en strand så ser man grönskan svälla fram överallt omkring en.
Har man inget att göra (som att det skulle hända iofs) så kan man bara sitta och titta. Titta på allt fint.

Vårt hotell är trots bristen på balkong väldigt bra. Vi har utsikt mot vattnet och rummet är fräscht. OCH vi har internet!!! Cirka två dagar har jag haft begränsad åtkomst till internet. Och nu när jag fick sätta mig i lugn och ro med min dator och internets underbara värld kände jag svallvågor av lycka kommer över mig? Som att datorn och internet är sann lycka för mig. Detta är antingen oroande eller vädligt bra för mitt val av yrke.

Det som återstod av gårdagen ägnades åt att sola och bada i ca 2 timmar. Vilket redan gav mig brännskador av tredje graden. Man tror ju att man är rutinerad soldyrkare vid det här laget men det lär man väl aldrig bli.
Så efter tuppluren i solen (ja jag somnade såklart på mage och brände hela baksidan) så blev det dusch och insmörjning och en två timmars promenad i heltäckande tröja istället. Fast längs stranden. Stranden måste vara ca 5 km lång och är perfekt för morgon-löpturer eller långa barfota promenader. Detta kommer nog bli en favorit of mine.
Det var dessutom en riktig surf-tävling på stranden á la "Blue crush" och "Soul surfer" som jag stannade en stund för. Surfare KAN vara det hetaste gud har skapat. Och sporten är riktigt imponerande. En dag... en dag ska jag också lära mig glida runt därute!

Efter detta var jag extremt hungrig och eftersom restaurangerna ligger tätare än kornen på en majskolv här så hittade vi snabbt ett ställe som hade klassikern Empanadas. En slags pirog med valfritt innehåll. SJUKT GODA.
Till detta intogs en RIKTIG Caipirinha. Med riktig lime och riktiga rörsockerspriten, Cachaça. Kanske lite annorlunda att bara ta till en pirog sådär men vi ville ha the taste of Brazil i en och samma tugga. Så vi körde på.

Lite halvlulliga efter den mycket "svaga" drinken tog vi oss upp på rummet. Spelade kasta gris och fia med knuff varav jag ramlade på mållinjen, på BÅDA spel och förlorade. Slog min motspelare. Åt nachos, spillde ut halva påsen på golvet i jakten på en gömd penna. Drack en halv brasiliansk öl. Somnade 19.00.

Livet är hårt här nere som ni förstår. Så vi sov fram till 06, såg soluppgången och tog oss an den annorlunda frukostbuffén upstairs. Vi smög såklart ut och satte oss på balkongen och åt och njöt av solen.
Får berätta mer om buffén en annan dag när jag har bilder. Annorlunda men bra!
Man vet ju att frukost i andra länder än Sverige kan vara allt mellan himmel och gjord äckligt. Så jag är nöjd!

Nu ska jag organisera vårt rum. Packa upp allt i garderob osv. Så att städerskan kan komma in och städa upp efter vårt nacho-äventyr igår.

Återkommer ikväll.
Lämnar er med lite bilder ...