Brasilien dag 2
Mårrn på er där hemma!
Uret är nu 09.04 här i Brazil. Men hos er är den minsann 14.04. Det kan jag se på min dator. Har låtit den klockan vara så att jag ska ha koll på när jag inte ska ringa hem mitt i natten eller göra något annat högst olämpligt. Man vet ju aldrig.
Hur som helst så har jag även idag precis avnjutit en frukost på matsalens balkong med solen på uppgång precis utanför. Eller ja. Precis och precis. Jag går faktiskt upp kvart i sju på morgonen. KVART I SJU! På min semester. Det är ta mig fan helt sjukt. Men vad gör man inte för att äta frukost med sin man i soluppgången. Kan ju som tur är, dra mig tillbaka i sängen. Somna till lite. Blogga. Sedan gå upp och möta dagen på riktigt.
Idag ska jag även ut och springa på stranden om en liten stund tänkte jag. Träningen måste sätta igång nu igen känner jag så jag inte tappar min kungliga kondition på allt strandliggande och caipirinhas.
Detta kan gå precis hur som helst. Springandet alltså. Så jag återkommer med rapport på det.
Vad hände igår då? Jag bloggade och styrde upp lite allt möjligt på datorn efter min reunion med internet. Det var svårt att slita sig men sedan tog jag äntligen tag i organiseringen av rummet. Så nu är allt upp-packat och någorlunda i ordning. Det tog närmare 2 timmar för mig att göra detta? Rummer är ju dock ganska begränsat och med tre resväskor att packa upp kräver det lite tanke och finess att få in allt i existerande förvaringsutrymmen.
När detta var klart drog jag på mig flip-flopsen och studsade ner till beachen för en liten sol/lässtund i eftermiddagssolen. Fick ju sola med SPF 50 och tröja på för att inte bränna sönder ryggen totalt. Sedan tog jag min promenad längs vattnet, hela stranden bort och tillbaka. På tillbakavägen var det en het, biffig brasilianare som kom springandes och stannade och pratade (FÖRSÖKTE PRATA) med mig! Jag förstod precis ingenting hur han än försökte på portugisiska och spanska. Men hans kroppsspråk och "bellisimo-gester" när jag tog av mig glasögonen också talade sitt klara språk. Han blev ledsen att vi inte kunde prata. Men jag var hur lycklig som helst att det var någon, vem som helst som pratade med mig! Även om han gav upp och vi inte förstod någonting av varandra så kändes det skönt med någon som inte kutade fem mil åt andra hållet när man börjar prata engelska.
Jag är ju ensam här på dagarna och det är grymt frustrerande att inte kunna prata med någon. Så fort man börjar prata engelska så får de lite panik och drar sig tillbaka. De kan verkligen inte ett enda ord. Så när någon faktiskt vågar ta kontakt känns det värmande :)
Gick även förbi en surfskola igår och blev såklart ännuuu mer sugen på att få vara med. Men frågan är hur jag ska lära mig ta instruktioner på portuguis? Nja.. Får klura på det ett tag till.
Sedan fiskade jag lite. Det vill säga hittade redan döda fiskar uppsköljda på stranden. Det bästa fisket. Minimum input. Maximum outcome. Sedan äter jag ju visserligen inte ens fisk. Men jag tittade på den en stund och petade på den.
Många har varnat mig innan jag åkte hit att det är gangsters och knarkkungar överallt som antingen kidnappar och mördar en, rånar en på stranden eller tvingar dig att knarka. MEN detta är som tur är inte Rio. På gott och ont får man väl säga iofs. Men detta ställe är som en resort dit rika brasilianare åker på semester. Det är mycket barnfamiljer och par här. Hotell och restauranger svämmar över strandpromenaden och priserna är mycket högre här än i andra städer. Med detta sagt så menar jag alltså att det är betydligt säkrare och lugnare än vad man kan tro!
Så jag börjar känna mig lite säkrare att vara själv på dagarna. Sen är ju Brasilianare alltid Brasilianare. Det är ganska hetsigt vad dom än gör.
Att gå ut ensam på kvällen är dock något jag inte kommer att ta mig för. Igår kom Oscar hem vid halv nio så det fick bli serier på rummet ett par timmar innan middagen. Middagen som blev samma som i förrgår faktiskt. Det var försent för att orka hitta ett bra ställe. Så en stor empanada och två STORA caipirinhas senare ranglade vi hem praktiskt taget. Det måste vart 8 cl sprit i varje glas. Vi blev på riktigt berusade av två drinkar! Men gott var det och vi somnade som små bebisar.
Nu ska jag dra på mig löparskorna och göra ett tappert strand-löpnings-försök!
Uret är nu 09.04 här i Brazil. Men hos er är den minsann 14.04. Det kan jag se på min dator. Har låtit den klockan vara så att jag ska ha koll på när jag inte ska ringa hem mitt i natten eller göra något annat högst olämpligt. Man vet ju aldrig.
Hur som helst så har jag även idag precis avnjutit en frukost på matsalens balkong med solen på uppgång precis utanför. Eller ja. Precis och precis. Jag går faktiskt upp kvart i sju på morgonen. KVART I SJU! På min semester. Det är ta mig fan helt sjukt. Men vad gör man inte för att äta frukost med sin man i soluppgången. Kan ju som tur är, dra mig tillbaka i sängen. Somna till lite. Blogga. Sedan gå upp och möta dagen på riktigt.
Idag ska jag även ut och springa på stranden om en liten stund tänkte jag. Träningen måste sätta igång nu igen känner jag så jag inte tappar min kungliga kondition på allt strandliggande och caipirinhas.
Detta kan gå precis hur som helst. Springandet alltså. Så jag återkommer med rapport på det.
Vad hände igår då? Jag bloggade och styrde upp lite allt möjligt på datorn efter min reunion med internet. Det var svårt att slita sig men sedan tog jag äntligen tag i organiseringen av rummet. Så nu är allt upp-packat och någorlunda i ordning. Det tog närmare 2 timmar för mig att göra detta? Rummer är ju dock ganska begränsat och med tre resväskor att packa upp kräver det lite tanke och finess att få in allt i existerande förvaringsutrymmen.
När detta var klart drog jag på mig flip-flopsen och studsade ner till beachen för en liten sol/lässtund i eftermiddagssolen. Fick ju sola med SPF 50 och tröja på för att inte bränna sönder ryggen totalt. Sedan tog jag min promenad längs vattnet, hela stranden bort och tillbaka. På tillbakavägen var det en het, biffig brasilianare som kom springandes och stannade och pratade (FÖRSÖKTE PRATA) med mig! Jag förstod precis ingenting hur han än försökte på portugisiska och spanska. Men hans kroppsspråk och "bellisimo-gester" när jag tog av mig glasögonen också talade sitt klara språk. Han blev ledsen att vi inte kunde prata. Men jag var hur lycklig som helst att det var någon, vem som helst som pratade med mig! Även om han gav upp och vi inte förstod någonting av varandra så kändes det skönt med någon som inte kutade fem mil åt andra hållet när man börjar prata engelska.
Jag är ju ensam här på dagarna och det är grymt frustrerande att inte kunna prata med någon. Så fort man börjar prata engelska så får de lite panik och drar sig tillbaka. De kan verkligen inte ett enda ord. Så när någon faktiskt vågar ta kontakt känns det värmande :)
Mina än så länge väldigt vita fossingar. Ska göra ett litet expriment och jämföra dom nu med om tre veckor.
Hoppas på ett svart resultat.
Gick även förbi en surfskola igår och blev såklart ännuuu mer sugen på att få vara med. Men frågan är hur jag ska lära mig ta instruktioner på portuguis? Nja.. Får klura på det ett tag till.
Sedan fiskade jag lite. Det vill säga hittade redan döda fiskar uppsköljda på stranden. Det bästa fisket. Minimum input. Maximum outcome. Sedan äter jag ju visserligen inte ens fisk. Men jag tittade på den en stund och petade på den.
Många har varnat mig innan jag åkte hit att det är gangsters och knarkkungar överallt som antingen kidnappar och mördar en, rånar en på stranden eller tvingar dig att knarka. MEN detta är som tur är inte Rio. På gott och ont får man väl säga iofs. Men detta ställe är som en resort dit rika brasilianare åker på semester. Det är mycket barnfamiljer och par här. Hotell och restauranger svämmar över strandpromenaden och priserna är mycket högre här än i andra städer. Med detta sagt så menar jag alltså att det är betydligt säkrare och lugnare än vad man kan tro!
Så jag börjar känna mig lite säkrare att vara själv på dagarna. Sen är ju Brasilianare alltid Brasilianare. Det är ganska hetsigt vad dom än gör.
Att gå ut ensam på kvällen är dock något jag inte kommer att ta mig för. Igår kom Oscar hem vid halv nio så det fick bli serier på rummet ett par timmar innan middagen. Middagen som blev samma som i förrgår faktiskt. Det var försent för att orka hitta ett bra ställe. Så en stor empanada och två STORA caipirinhas senare ranglade vi hem praktiskt taget. Det måste vart 8 cl sprit i varje glas. Vi blev på riktigt berusade av två drinkar! Men gott var det och vi somnade som små bebisar.
Nu ska jag dra på mig löparskorna och göra ett tappert strand-löpnings-försök!
Kommentarer
Trackback
